IPO-läger Loviisa, Finland

Hej alla!

Nu är vi äntligen i Loviisa! Resan hit gick bra, vi åkte under natten till sthlm och var framme när klockan nästan var 5. Båtresan till Åbo gick bra, det var lugnt farvatten även om det blåste en del i fronten. Vi var i en B-hytt på däck 5, och där var det inga fönster, skönt! När vi gick in i hytten överraskades vi av kylan, det var nog bara 15+ grader! I och med att resan var lång och så var alla ganska trötta, så det var skönt att hytten var utan fönster, för att utanför var det full solsken! Något som inte vi hade upplevt den senaste veckan... I alla fall, efter vi hade ätit frukost och var ute i havet, närmare sagt i Mariehamn, Åland så var jag och Nira ute och njöt av vädret! Det var varmt och inte ett moln var i synhåll!

Båten vi åkte på var Silja Line Europa, och vi var längst bak på soldäcket. Vi satt på helikopterplattan och ganska nära kanten. Höjden över havet var säkert 40-50 m där, och Nira är höjdrädd. Men hon är ju nyfiken på allt nytt så hon skulle gå och kolla nedför kanten, men ändå fram vågade hon inte riktigt.

Det mesta av resan sov vi, för att yttligare en lång resa väntade oss. Vi anlände till Åbo när klockan var ungefär 20. Vi åkte direkt ut ur Åbo ut på den nya motorvägen som byggs mot Helsinki. Mamma var jätteglad över detta, för innan var det småvägar hela vägen mellan dessa största städer i Finland. Men men, efter att vi kört någon timme och hade ungefär 12 mil kvar så kom vi in på dessa gamla småvägar igen... Detta gjorde att resan blev lite längre än vad vi förväntade oss. Men som tur var så var det nästan ingen trafik, för att idag, den 20/6 så läste vi i en finsk tidning att en dubbelolycka inträffade igår på den lilla vägen mot Åbo som vi åkte på. En lastbil och en husbil med en hel familj kolliderade, ingen överlevde...

Vi var framme i Loviisa när klockan var något efter 24, Niras uppfödare hade varit där och bäddat sängarna för oss så det var ganska skönt att bara sjunka in i sängen efter en lång dag.. Något jag lade märke till var att det inte var så speciellt mörkt ute, precis nu när jag håller på att skriva dettta inlägg, klockan 00.16 finsk tid så ser jag utan några helst problem 50 m bort.

Andra dagen i Loviisa så vilade vi, tills uppfödarna för Kennel Atlas Dreams kom. Qwerro, min systers hund hade nämligen parats med en av deras hundar sist vi var här så valparna var ganska nyfödda, bara 2 veckor gamla. När min syster såg det så var hon självklart sugen på att se valparna och honan, hon var inte med sist i Loviisa så hon hade aldrig träffat honan eller uppfödarna för Kennel Atlas Dreams. Så vi åkte dit och träffade valparna, bilder kan du se på hennes blogg.

Tredje dagen, idag så åkte vi iväg till Kotka, ca 4 mil här ifrån. Vi gick omkring i staden och det var bra miljöträning för hundarna, för flera personer gick fram och hälsade. Och Nira som vanligtvis inte brukar vara så social hälsade faktiskt. Lite överraskande, men i för sig. Hon kallas ju "Kotkan Ruusu", Kotkas Ros, då måste man ju bete sig bra också! ;)

Senare på dagen när klockan närmade sig 6 så var det träningsdags!! Riitta och Atlas Dreams hade fixat så att en finsk figurant kunde komma till träningsplatsen och träna VÅRA hundar! Alltid kul med uppskattning! Det som vi inriktade oss på i detta pass var bytesdriften, att få henne till renare övergångar från försvar till byte. I försvaret ska hon sitta/stå framför en ganska passiv figurant och skälla, i bytesdriften ska hon däremot vara tyst och "följa bytet" (figuranten). När hon är tyst får hon bita i ärmen. I början var hon osäker, men det berodde nog mest på mig, för jag var lite osöker på vad jag skulle göra. Men jag blev säkrare och det blev även Nira, ju längre in i passet desto bättre blev hon. Detta körde vi tills det såg bra ut. Jag själv tyckte att det såg riktigt bra ut, och alla andra också. Enda anmärkning var att figuranten ville ha mer fart när hon hoppas i ärmen. Ett riktigt lyckat första pass i Finland!

Innan träningen var det valpträff! De flesta av Niras valpar var där och Nira var självklart mycket nöjd över detta. Jag hade inte träffat de andra valparna förutom Wisku, så detta var jätteroligt! Många av valparna var mörka och Riitta (uppfödaren) sa att balansen är den som hon vill ha den.

Imorgon blir det förhoppningsvis mer träning så nu ska jag och Nira gå och lägga oss.

Vi ses!