torsdag 28 juni 2007

IPO-läger Loviisa, Finland (tredje dagen)

Söndag 24/6-2007Under den tredje och sista dagen så fick vår grupp åka iväg igen. Men det var ganska bra, för att planen var större och grunden jämnare. Innan vi började med skyddet så passade jag på att träna lydnad med Nira samtidigt som VM-ekipagen tränade. Ganska roligt faktiskt, för hon visade alla vilken fin lydnad hon hade! :) Tredje dagen blev den bästa träningsdagen av dem alla. Nu hade hon fått riktigt bra bytesdrift och kunde skilja på försvar och följa byte. I följa byte så visade hon med hela kroppen att hon ville åt ärmen och kom med bra fart när hon fick möjligheten. Hon var riktigt ivrig efter att få bita i ärmen, men gjorde ett mycket bra och "rent" arbete ändå. Och hon släppte ärmen på första kommando utan några som helst problem. Hon litar på mig som förare och då går det snabbt framåt. De två passen innan lunchen gick väldigt bra och det var bara jag som förare som gjorde ett fel.
Teijo som sovde i samma barack som oss hade visat oss dagen innan hur vi ska använda hålla linan så den inte glider ur händerna. Jag använde det greppet för första gången när jag skulle starta henne från liggande position och ta upp en del av kraften som blir när hon springer ut i linan. Jag hade greppet i runt vänster pekfinger men var aldrig beredd på stöten. Fingret tryckte nedåt eller nåt och hade jag inte fått loss fingret så hade jag säkert brutit den. Det smärtar fortfarande, men det går att träna hund ändå! ;) Som sagt, träningen gick ju jättebra! Senare på dagen efter att vi hade ätit lunch så åkte vi iväg till Kennel Atlas Dreams och kollade på valparna efter min systers hane Qwerro. Bilder hittar du i min systers blogg under "Loviisa, Finland".

Efter vi hade hälsat på valparna så åkte vi tillbaka till lägerplatsen i Loviisa. Då körde vi ett extra skyddspass med Nalle. Och det passet var nog det bästa! Hon gjorde allt hon skulle göra och i slutet så kopplade jag om Nira från linan till kopplet och fick hålla Nira med egen kraft när han arbetade med hunden. Jag använde det grepp jag lärt mig och förmådde att nästan stå stilla hela tiden när Nalle arbetade med Nira! Till slut när Nalle tyckte att det såg riktigt bra ut så släppte jag Nira så att hon fick hoppa upp och bita. Sen var det att springa till bilen. Och efter det passet så såg vi att vi hade lyckats med det vi tränade för. Att få bra bytesdrift, bättre aggression,bett och fart i flykten.

När jag lagt upp bilderna från lägret på nätet så finns en video med hela sista passet med där!

Hoppas du tyckte att läsningen var intressant!



IPO-läger Loviisa, Finland (andra dagen)

Lördag 23/6-2007Den andra dagen började riktigt bra för figuranten Jusa. Hunden på bilden är ett riktigt kraftpaket och här krossar han en skyddsärm. Jusa kommer inte loss utan tvingas att lägga sig ner i ungefär 10 min tills hunden till slut släppte på kommando! Alla andra som såg på kunde inte göra något annat än att skratta! :) Under helgen så krossade hunden två skyddsärmar och båda gångerna på Jusa!! Bättre lycka nästa gång Jusa! ;)

I alla fall, jag och Nira fick vänta ganska länge innan det var våran tur. Vi tränade med Nalle idag också, det gjorde vi hel helgen. Fördelen med att träna med Nalle var den att han bor uppe i Vaasa, på finska kusten. Och där pratar man också svenska. Så vi kunde prata med han och gå igenom passen på svenska. Något som jag prioriterar högt.
Träningen den andra dagen gick verkligen framåt. Jag var säker som förare och förde över det på hunden samtidigt som jag berömde väldigt mycket. Detta gjorde att agressionen steg på henne i försvaret och då gick det även bättre i följande av byte. När hon följde figuranten och var tyst så fick hon bett. När hon fick beröm och blev säkrare så tog hon fullbett varenda gång! När hon fått bett så satte vi henne ner och hon fick hålla ärmen i munnen, sen så lade vi henne ner, tog tag i halsbandet, sade "loss!" och sparkade iväg ärmen. Hon fick beröm hela tiden och hon steg rejält i drifterna! När det såg riktigt bra ut så fick hon bett och raka vägen till bilen, där fick hon vatten och mycket, mycket beröm!

Och för en månad sen, när Kenneth var här och tränade våra hundar så hade han bara börjat att få Nira att gå från dubbeldrift till bytesdrift! Och nu börjar Niras bytesdrift verkligen se bra ut! Dem finska figuranterna vet verkligen vad dem gör! Deras utbildning tar ungefär 3-4 år, och då ska dem gå med en figurant i minst ett år. Jag ska utbilda mig till figurant i Vaasa, Finland. Jag kommer att utbilda mig hos Kenneth och Nalle för att få en så bra och bred utbildning som möjligt. Förhoppningsvis börjar utbildningen nästa år.

Det sista passet den andra dagen blev den bästa hittils. Jag rastade och värmde upp Nira i ungefär 15 min innan det var min tur. De 5 sista minuterna innan vi skulle börja så peppade jag henne. Hon blev väldigt ivrig och jag gick raka vägen till trädet och kopplade fast henne där. Jag lade henne ner och hon fick starta från den positionen när hon kollade mig i ögonen. Jag behövde inte berömma henne lika ofta för att hon var mycket säkrare i bytesdriften. Hon växlade mycet bra i bytesdriften, visade mycket aggression. Vi slutade passet med att jag kopplade loss Nira från linan till kopplet och släppte henne, hon kom med full fart och tog fullbett! Sedan sprang vi till bilen där hon fick vatten och massor av beröm! Hon har aldrig hoppat upp i ärmen med en sådan fart förut!

Efter lunchen vi hade så hade jag och min syster freestyle-uppvisning med våra hundar, något som båda vi, hundarna och åskådarna tyckte var roligt! Nira visade hur duktig hon var på slalom mellan benen och att bita husse på fingrarna när hon skulle snurra! Hon hoppade över benen, snurrade, gick slalom mellan benen och gick i en åtta mellan båda mina och Ann-cathrines ben!


Efter uppvisningen så körde vi ett snabbt lydnadspass, detta var det bästa lydnadspasset vi någonsin gjort! Tydligen så har jag fått bättre kontakt med Nira när jag berömt henne så mycket under helgen! Hon gick näst intill perfekt fot, hon hade snabba lägganden och sprang framåt med bra fart! Vi körde lydnad i ungefär 20 min, sen så fick hon busa med bollen! Detta var nog det bästa och roligaste lägret hittils! Ändå så var lägret bara inne i den andra dagen! Hon gjorde husse mycket stolt och glad, vilken överraskning! Aldrig trodde jag att hon skulle gå framåt så här mycket på två dagar! Efter den lyckade dagen så fick Nira en välförtjänt vila, mat och vatten.

En stund efter att jag hade lämnat Nira i rummet så gick vi och hälsade på hennes mamma. Ägaren tog ut henne så vi fick ta lite bilder och umgås med henne. Riktig trevlig hund! Hon hade bättre färger än Nira, fast hon var mindre. Hon var väldigt lekfull också. Ägaren har lovat att skicka lite information om henne till oss, som jag ska lägga upp på hemsidan. Så håll utkik! Här nedan är lite bilder på Yang:

IPO-läger Loviisa, Finland (Första dagen)

Hej!

Nu är vi hemma igen. :)
Resan hem gick bra och vi var hemma runt 12 tiden på måndag kväll. Här är en sammanfattning av lägret i Loviisa.
Loviisa, Fredag 22/5-2007

Första dagen på lägret började med en samling av alla ekipage. Som ni ser på bilden så var det rätt många, ungefär 200 deltagande. Innan samlingen så var det frukost kl. 7, som vanligt när det brukar vara läger här. Under samlingen ropades det upp alla namn, hundras och vilken grupp de skulle vara i. Vi (jag och min syster) hamnade i VM-gänget, eller som annars brukar kallas Riittas gäng. I och med att det var så många deltagande så var en grupp tvungen att åka 2 mil mot Kotka till en fotbollsplan. Och vi var de som fick åka iväg denna gång. Vi var ungefär 30 ekipage i gruppen och de som figurerade hade alla erfarenheter från VM.
Figuranterna var väldigt lugna och var mycket säkra på vad det gjorde. Vi hamnade ungefär i mitten av startlistan och det dröjde ungefär 2 h innan det var våran tur. Tiden spelade inte så stor roll, för att vi satt ju och kollade på när VM-hundarna och dem som ska till VM tränades, och hur. Under tiden som de hundarna tränades så passade deras barn (figuranternas) att leka med pisken. Kommande generation hundförare och skyddsfiguranter kanske??
Bilden överst är Nalles dotter och bilden nederst är Japes son.
Tiden sprang bara iväg och de där två timmarna kändes som ungefär 40 min. Nu var det min tur, jag gick iväg ca 15 min innan passet skulle börja så jag kunde rasta Nira och värma upp hennes musklerna innan passet började. Första passet var ett vanligt pass så att figuranten, Nalle kunde se hur långt vi kommit. När jag startade första passet med Nalle så var mina kunskaper om hur Nira ska vara och reagera vid vissa tillfällen ganska liten jämfört med hur de är nu efter helgen.Första passet gick bra, men om jag skulle göra om det idag så skulle det vara en klar förbättring, speciellt hos Nira. Han märkte direkt att bytesdriften inte var bra. Så under helgen så skulle vi inrikta oss på det. För att ju bättre bytesdrift hunden har, desto bättre bett, aggression och flykt. Efter att alla som skulle träna på Nalle hade gjort det så gick vi tillbaka till gruppen på andra sidan fotbollsplanen igen. Då hade alla kört sina första pass och vi gick in på den andra rundan. Hundarna vilade i ungefär 2 timmar innan det var dags för det andra och sista passet för dagen.
Nira skulle fästas vid ett träd så att Nalle kunde arbeta på ett bättre sätt med henne. Jag skulle berömma henne mycket och hålla emot linan så hon inte skulle skada sig när hon gick från försvar till byte. Detta passet gick mycket bättre, men det skulle krävas mer träning för att få renare bytesdrift.

onsdag 20 juni 2007

IPO-läger Loviisa, Finland

Hej alla!


Nu är vi äntligen i Loviisa! Resan hit gick bra, vi åkte under natten till sthlm och var framme när klockan nästan var 5. Båtresan till Åbo gick bra, det var lugnt farvatten även om det blåste en del i fronten. Vi var i en B-hytt på däck 5, och där var det inga fönster, skönt! När vi gick in i hytten överraskades vi av kylan, det var nog bara 15+ grader! I och med att resan var lång och så var alla ganska trötta, så det var skönt att hytten var utan fönster, för att utanför var det full solsken! Något som inte vi hade upplevt den senaste veckan... I alla fall, efter vi hade ätit frukost och var ute i havet, närmare sagt i Mariehamn, Åland så var jag och Nira ute och njöt av vädret! Det var varmt och inte ett moln var i synhåll!

















Båten vi åkte på var Silja Line Europa, och vi var längst bak på soldäcket. Vi satt på helikopterplattan och ganska nära kanten. Höjden över havet var säkert 40-50 m där, och Nira är höjdrädd. Men hon är ju nyfiken på allt nytt så hon skulle gå och kolla nedför kanten, men ändå fram vågade hon inte riktigt.
Det mesta av resan sov vi, för att yttligare en lång resa väntade oss. Vi anlände till Åbo när klockan var ungefär 20. Vi åkte direkt ut ur Åbo ut på den nya motorvägen som byggs mot Helsinki. Mamma var jätteglad över detta, för innan var det småvägar hela vägen mellan dessa största städer i Finland. Men men, efter att vi kört någon timme och hade ungefär 12 mil kvar så kom vi in på dessa gamla småvägar igen... Detta gjorde att resan blev lite längre än vad vi förväntade oss. Men som tur var så var det nästan ingen trafik, för att idag, den 20/6 så läste vi i en finsk tidning att en dubbelolycka inträffade igår på den lilla vägen mot Åbo som vi åkte på. En lastbil och en husbil med en hel familj kolliderade, ingen överlevde...





Vi var framme i Loviisa när klockan var något efter 24, Niras uppfödare hade varit där och bäddat sängarna för oss så det var ganska skönt att bara sjunka in i sängen efter en lång dag.. Något jag lade märke till var att det inte var så speciellt mörkt ute, precis nu när jag håller på att skriva dettta inlägg, klockan 00.16 finsk tid så ser jag utan några helst problem 50 m bort.

Andra dagen i Loviisa så vilade vi, tills uppfödarna för Kennel Atlas Dreams kom. Qwerro, min systers hund hade nämligen parats med en av deras hundar sist vi var här så valparna var ganska nyfödda, bara 2 veckor gamla. När min syster såg det så var hon självklart sugen på att se valparna och honan, hon var inte med sist i Loviisa så hon hade aldrig träffat honan eller uppfödarna för Kennel Atlas Dreams. Så vi åkte dit och träffade valparna, bilder kan du se på hennes blogg.

Tredje dagen, idag så åkte vi iväg till Kotka, ca 4 mil här ifrån. Vi gick omkring i staden och det var bra miljöträning för hundarna, för flera personer gick fram och hälsade. Och Nira som vanligtvis inte brukar vara så social hälsade faktiskt. Lite överraskande, men i för sig. Hon kallas ju "Kotkan Ruusu", Kotkas Ros, då måste man ju bete sig bra också! ;)

Senare på dagen när klockan närmade sig 6 så var det träningsdags!! Riitta och Atlas Dreams hade fixat så att en finsk figurant kunde komma till träningsplatsen och träna VÅRA hundar! Alltid kul med uppskattning! Det som vi inriktade oss på i detta pass var bytesdriften, att få henne till renare övergångar från försvar till byte. I försvaret ska hon sitta/stå framför en ganska passiv figurant och skälla, i bytesdriften ska hon däremot vara tyst och "följa bytet" (figuranten). När hon är tyst får hon bita i ärmen. I början var hon osäker, men det berodde nog mest på mig, för jag var lite osöker på vad jag skulle göra. Men jag blev säkrare och det blev även Nira, ju längre in i passet desto bättre blev hon. Detta körde vi tills det såg bra ut. Jag själv tyckte att det såg riktigt bra ut, och alla andra också. Enda anmärkning var att figuranten ville ha mer fart när hon hoppas i ärmen. Ett riktigt lyckat första pass i Finland!


















Innan träningen var det valpträff! De flesta av Niras valpar var där och Nira var självklart mycket nöjd över detta. Jag hade inte träffat de andra valparna förutom Wisku, så detta var jätteroligt! Många av valparna var mörka och Riitta (uppfödaren) sa att balansen är den som hon vill ha den.

Imorgon blir det förhoppningsvis mer träning så nu ska jag och Nira gå och lägga oss.

Vi ses!